Kandidat till Paralympics rider i Senior Trophy: ”Jag gillar guld”

51-åriga Lena Malmström är en av de fem ryttare som slåss om fyra platser i Paralympics nästa år. Nu ska hon rida DressagePower Senior Trophy och försöka hinna kvala till finalen som går i november. Den 25 oktober är sista kvaldatum.
– Jag har tävlat mycket under sommaren och har en fantastisk vinstrad på TDB, mest ettor, säger Lena.
Hon och det egenuppfödda stoet Fabolous Fidelie, 8 år, tävlar både i paradressyr och de program som rids av personer utan funktionsvariation.
– Vi har tävlat Msv C, Msv B och även LA 3 för jag vill rida det förvända, berättar Lena.

När det gäller paradressyren tog ekipaget SM-seger i somras, och Fidelie debuterade EM i Amsterdam som 7-åring.
– Men på SM i somras hade hon taggat upp lite för mycket första dagen så hon busade resten av programmet, vem har sagt att dressyr är tråkigt. Hon kan allt möjligt när hon sätter igång,  men det tog vi igen dag två – och vann.

Lenas ena höft har en platt höftkula i stället för en rund, något som gör vänsterbenet svagare, så hon tävlar med spö i vänsterhanden även när det inte är paraklasser. Det är tillåtet enligt TR.
– Mitt ben är som en bättre träpinne eller en protes. Men jag har tävlat utan spö, jag blev pararyttare först år 2015.
Vänsterbenet har varit svårt att röra sedan Lena var tre år gammal, då hon fick coxa plana/pertes. Lena förstod inte som barn varför det var svårt att hoppa bana eller göra flick-flack som andra kunde göra.
– Jag visste ju om benet, men hade inte tänkt på konsekvenserna.

I våras blev Lenas ena son allvarligt sjuk och låg 80 dagar på sjukhus. Då fick Stefan Jansson ha Fideli på sin gård.
– Jag märkte hur mycket sämre jag blev när jag inte red. Jag gillar att hålla igång, jag tror det inte att jag skulle vara så här bra annars.
Vare sig benet eller åldern avhåller Lena från att utbilda hästar.
– Jag har väl egentligen aldrig varit rädd för att ramla av men nu när man är 51 hör man benen rassla till, så jag undviker att ramla av. Jag rider fortfarande in mina hästar själv.

I Senior Trophy är målen högt satta.
– Jag gillar guld, och vi satsar alltid på att vara en besvärlig konkurrent. Det är tuff konkurrens nere i Skåne, det är utmanande men jag gillar det för konkurrens gör att man skärper sig. Det är speciellt att komma med sin lilla häst och se alla fina hästar och tänka ”oj, oj, hur ska det gå”. Och sedan kan vi vinna – det är coolt.